Det finns många saker att lyfta fram under åren 2031 till 2033. Den centrala berättelsen blir kanske ändå kopplingen mellan den lokala pilgrimstraditionen, representerad av Olav som helgonförklaras 1031 och den största kristna händelsen av alla, den som för kristendomen utgör själva navet för hela universum: Jesu död och uppståndelse, som enligt traditionen ägde rum år 33.
2031
2031 firas 1000-årsminnet av Sankt Olavs helgonförklaring. Detta år utgör på ett sätt avslutningen av Olavsfirandet. Enligt traditioner från 1200-talet var hans kropp först begraven på exakt den plats där Nidaroskatedralens högaltare idag står, men drygt ett år senare grävdes hans oförstörda kropp upp och fördes till Clemenskyrkan i närheten, där hans kista placerades på altaret. Senare uppfördes ett kapell, och senare en mindre kyrka över platsen där hans grav ska vara, och med tiden byggdes dagens katedral över platsen. En helig, undergörande källa, uppstod i närheten av Olavs grav, och är ännu bevarad.
2032
2032 är det 1600 år sedan St Patrick anlände till Irland för att missionera. Patrick fördes bort som slav när han var ung men lyckades fly för att sedan återvända med evangeliet till sina tidigare förtryckare. För hundra år sedan, vid 1500-årsminnet av denna händelse, hölls en stor kyrklig konferens på Irland som även lyfte fram den tidens förtryck av katoliker på Irland och katolska pilgrimers utsatthet. Detta år är det också 400 år sedan slaget vid Lützen, en levande del av vår historia. Denna händelse har haft stor symbolisk betydelse för den protestantiska kyrkan, men aktualiserar också det vettlösa våld som uppstod som en konsekvens av de religiösa krigen under 1600-talet. Båda dessa händelser har en stor betydelse för pilgrimshistorien: St Patricks ankomst till Irland utgör en viktig startpunkt för den kristna tradition som med tiden bidrog till att Norra Europa, inklusive Norden, kristnades. 30 åriga kriget bidrog till att den lutherska kungamakten och kyrkan fick skriva segrarnas historia medan många som ville behålla den katolska traditionen i Norden tvingades lämna landet och bli pilgrimer i det katolska Europa. Deras historia är många gånger undanträngd och bortglömd.
2033
Att Jesus var 33 år när han dog är en vanligt förekommande tradition. I pilgrimssammanhang har somliga sett ett samband mellan att Camino Frances ofta vandras på 33 dagar, från Saint Jean Pied de Port till Santiago de Compostela, alltså en dag för vart och ett av Jesu levnadsår. Bakgrunden till denna åldersbestämning kan sägas vara en beräkning där man utgått från Lukas 3:23 som säger att Jesus var omkring trettio när han blev döpt, och att det i Johannesevangeliet sägs att han under sin offentliga verksamhet gick upp till Jerusalem tre gånger. I Lukasevangeliet talar Jesus dessutom i en liknelse om det ofruktsamma fikonträdet. I liknelsen säger ägaren till sin trädgårdsmästare: I tre år har jag kommit och letat efter frukt på det här trädet utan att hitta någon. Hugg bort det! Men trädgårdsmästaren vädjar om att trädet ska få stå kvar ett år till. Kanske ska det då bära frukt. Detta är visserligen inte en faktisk händelse i Jesu liv men kan ha en koppling till berättelserna om att Jesus ser och talar om fikonträd i anslutning till hans besök i templet i Lukasevangeliets tjugoförsta kapitel och Markusevangeliets elfte kapitel. Kanske är detta inga jättestarka argument för att Jesus verkligen var 33 år när han dog, men traditionen är under alla omständigheter väl etablerad, och anknyter också till tankar om att Jesus är ”Davids son”, och David blev kung vid trettio års ålder. Det anknyter även till talmystik, där talet 33 är ett heligt tal som i olika religiösa traditioner kan stå för fullbordan, andlig klarsyn, offer och livet efter detta.
2033 firas därför att det är tvåtusen år sedan den första påsken, då Jesus Korsfästes, dog och uppstod från de döda och den kristna kyrkan blev till. Detta år har annonserats som nästa Jubelår i den katolska kyrkan med temat ”Year of redemption”, försoningens år. Det inbjuder till ett gemensamt ekumeniskt och globalt pilgrimsfirande och kan därmed bli ett lämpligt riktmärke för pilgrimsarbetet efter 2030.
För exakt tusen år sedan 1033 levde många europeer i hopp och i skräck. Hoppet byggde på förväntningarna om att Jesu återkomst skulle ske exakt tusen år efter hans korsfästelse, skräcken hade sin grund i tron att detta år också kunde leda till jordens undergång. Tusentals pilgrimer samlades i Jerusalem för att vänta på Jesu återkomst. Jesus kom inte åter detta år – men minnet av den oro som människor hade känt levde vidare under lång tid.
Detta år föddes även Anselm av Canterbury som räknas som den skolastiska teologins fader. Anselm levde stora delar av sitt liv som pilgrim. Han föddes i Italien och fick vandra som pilgrim i tre år innan han blev accepterad som novis i det franska kloster där han så småningom skulle bli munk. Några år efter normandernas erövring av England blev han ärkebiskop av Canterbury. Han tvingades även senare i livet att under långa tider leva i landsflykt och på pilgrimsfärd. Anselm är en av västerlandets viktigaste intellektuella gestalter som på olika sätt pekar fram mot senare tiders rationalism och upplysning men samtidigt är djupt rotad i medeltidens kristna andlighet.